Stiftelsen - Rotlös

För drygt två månader sedan fick jag upp öronen för Stiftelsen och nu går deras skiva varm här hemma. Denna låten har rotat (HAHA) sig lite extra i mitt huvud, varför vet jag inte riktigt, men jag mår trots den något deprimerande texten väldigt bra av den.

Den som letar den finner...

...och jag fann min gamla blogg!

Sista inlägget var från hösten 2010 och medans jag satt här och läste igenom vad som pågick i mitt liv just då, insåg jag hur mycket mitt liv och jag förändrats. Det som hände då har inte någon som helst relevans i mitt nuvarande liv och jag bestämde mig för att ta bort ALLT. Inte för att jag ångrar något som har hänt eller vad jag har gjort, tvärtom, alla erfarenheter och upplevevelser vi har här i livet formar oss trots allt till dem vi är, men vissa saker vill man bli mer eller mindre påmind om...

Hursomhelst, nu tänkte jag börja om. Jag kan inte lova att det kommer bli regelbundet, grammatiskt korrekt, eller läsvärt alla gånger. Det är mitt liv, mitt hjärta och min knasiga skalle som jag skriver för och inte för någon annans skull  =)

Detta inlägg tillägnar jag en av mina bästa vänner Emma, min fina pärla!

Emmas och min historia började hösten 2000, våra vägar korsades då vi hamnade i samma klass på gymnasiet. Till en början avskydde vi varandra värre än pesten, men en dag hittade vi någon som vi tyckte sämre om. Idag är ingen av oss stolta över hur vi betedde oss då, men det är inget vi kan göra ogjort. Vår vänskap växte sig stark ganska snabbt och det blev lite som "vi två mot världen"
Jag hade kunnat ägna flera timmar åt att berätta om alla våra minnen och galenskaper, men det räcker med att säga att där finns hundratals ( om det ens räcker) av dem...

För ca två år sedan fick vår vänskap sig en rejäl törn av en rad olika anledningar och vi försvann ur varandras liv, både jag och Emma trodde nog under en period att det skulle förbli så. Tiden utan Emma var både upp och ner, men efter ett tag insåg vi båda att vi behövde varandra i våra respektive liv. Till en början lät vi medvetet bli att prata om det som hänt, men när vi väl tog tjuren vid hornen och började disskutera det som hänt förstod vi att mycket av det inträffade bara var missförstånd och skitsnack. Jag kommer ihåg en dag när vi satt och pratade om allt, vi var överens om att vi aldrig skulle kunna gå tillbaka till den vänskapen vi tidigare haft, men vi kunde jobba på att komma varandra såpass nära som vi själva ville igen. Och vi har fan jobbat satan, för nu har vi en starakare och bättre vänskap än vad vi någonsin haft..och två väldigt lyckliga mammor för att vi löste allt och fann tillbaka =)

Våra dagar tillsammans spenderas alltid med ett leende på läpparna, en hel del skratt och idag när vi drack kaffe piffade vi upp tillvaron med högklackat! Emma har gått och skaffat familj medans jag lever singellivet. Är vi inte på gymmet och pushar varandra till maxgränsen, står och lagar mat eller bakar, dricker kaffe och disskuterar världsproblem, piffar till i huset,så ligger vi på soffan i matkoma framför TV'n. Det kvittar egentligen vad vi har för oss, det blir för det mesta bra, om man inte har för lite mjöl i pannkakssmeten vill säga...

I vilket fall som helst, Emma, min finaste pärla..Jag älskar dig! Du är en av de starkaste, modigaste och piffigaste människor jag känner. All kärlek till dig och du....du ÄR perfekt som du ÄR!!!